Lava förlags verksamhet i Lettland

Bookea Vulkan Group har under många års tid haft samarbetspartners i Baltikum. En av dessa är Andris Kangeris, som arbetat som konsult åt Bookea Vulkan Group i över 10 års tid och stått bakom utvecklingen av Lavas Rigakontor. Andris, kan du berätta vem du är och hur samarbetet började?

Jag heter Andris och är uppvuxen på Södermalm i Stockholm. År 2008, när jag var 25 år gammal, beslutade jag mig för att flytta till Lettland – eftersom båda mina föräldrar var letter och vi pratade lettiska hemma så kändes det som ett naturligt val. Med Lava förlag kom jag i kontakt med 2014, då jag drev ett litet företag som erbjöd bl.a. översättning och copywriting. De ville att jag skulle översätta en lettisk bok till svenska som jag tidigare hade översatt synopsis till.

Så det hela började med att du översatte en bok åt Lava?

Ja. Har ju arbetat med texter hela mitt liv, att översätta är något jag gjort sedan unga år. Det finns ju inte så många personer som har såväl lettiska som svenska på modersmålsnivå heller, vilket såklart är en fördel för såväl mig som översättare som för kunden, eftersom det ger en trygghet i att det översatta materialet kommer att hålla en språkligt god kvalitet. Det var så det började, sedan började jag utföra fler uppdrag av olika art åt Bookea Vulkan Group, tills vi kom fram till att testa att skapa ett litet backoffice i Riga år 2016.

Vad intressant, är det detta som lagt grunden för kontorsverksamheten i Riga?

Så är det. Jag började med två anställda på deltid i ett litet kontor i utkanten av city. Det var ett experiment – ett stort antal skandinaviska företag driver ju olika typer av verksamhet här, och jag visste ju att det fanns en god tillgång på svensktalande arbetskraft här. Det var en väldigt spännande tid och ganska snart visade det sig att det var ett vinnande koncept: personalen här är ju väldigt kompetent och professionell och tar sitt jobb på stort allvar.

Därför har jag också väldigt svårt för kritiken som SVT framför. Ärligt talat så gör den mig mycket illa berörd. De anställda som jobbar hos mig åt Lava förlags räkning är alla kompetenta, utbildade och motiverade, bilden som Rebecca Lundberg framför speglar en människosyn som jag inte alls känner igen mig i, där det impliceras att folk från Riga och Lettland skulle göra ett sämre jobb bara för att de bor i ett annat land.

Vad tycker du om kritiken som framförts mot Lavas verksamhet i Riga?

Som sagt så har jag väldigt svårt att känna igen mig i den. Dels har det aldrig varit en hemlighet, jag själv har t.ex. mycket kundkontakt och jag använder mitt lettiska mobilnummer. Mina anställda har heller aldrig döljt, eller haft i uppdrag att dölja, var de befinner sig rent fysiskt.

Jag har snarare upplevt att folk ser det som spännande när de får höra att vi har en del av verksamheten här, inte som något negativt. Faktum är att min personal är kompetent och hårt arbetande. Att folk väljer att försvenska sitt namn förstår jag – jag har själv under mina många år på Lava fått meddelanden fem på morgonen en vardag, elva på kvällen en helg o.s.v., och i egenskap av chef är jag beredd att ta det, det är en del av mitt jobb, men det är inget som jag tycker att mina anställda ska behöva drabbas av. På vilket sätt påverkar ett efternamn servicenivån?

Det är också värt att ha i åtanke att man i Lettland värnar privatlivet mer än i Sverige och har mindre öppenhet på sociala medier och även i andra sammanhang, t.ex. är inte adressuppgifter och telefonnummer offentliga uppgifter.