Hem Författare Charlie Michaelsen Har du PMS? Till alla våra PMS-systrar där ute.

Har du PMS? Till alla våra PMS-systrar där ute.

PMS, även känt som ”man kan känna sig lite nedstämd ett par dagar före mens”, ”hittepåsjukdom”, ”magknip” och ”nja, är du heeelt säker på att du mår sååå himla dåligt, då är det nog depression” infaller någon gång mellan dag 14, då de flesta kvinnor har sin ägglossning och dag 28, då de flesta får mens. Eller, om man har riktig tur får man känningar redan dag 10.

Att leva med PMS är som att vara en lekfull, obekymrad golden retriever med periodisk rabies.

Om du känner igen dig i nedanstående beskrivning testar du positivt för pms. Ja, eller PMDS om du verkligen vill slå på stort. Dag 1 till dag 10-14 är du kärleksfull, plirig, smart, rapp, rolig. Ett kraftdjur att räkna med. Du är sexig (här föll visst golden retriever-referensen), din hy strålar som tusen nyputsade solar, du skrattar och liksom blomstrar i varje andetag. Du vill leva, du älskar allt och alla.

Och du har hybris. Du är liksom så uppfylld av dig själv och allt du kan uträtta bara genom att le och närvara med din magnifika personlighet att inte ens det sammanlagda smolket i jordens alla bägare kan påverka dig och dina stordåd

Och så här härlig (och kanske en aning skrämmande) svävar du runt på små ozonvänliga moln i fjorton dagar. Du sover gott, dina tankar är klara och du kan utan problem bolla en triljontriljard bollar i en harmonisk och lycklig cirkel av perfektion. Dina barn är rosiga och roliga och verkligen FRAMTIDEN, din partner den mänskliga motsvarigheten till champagne och du, du är värd ALLT det här och lite till.

Tills du vaknar dag 14. När du gick och lade dig dag 13 var du ingen mindre än Kate Moss minus heroinstämpeln. Dina kläder satt perfekt, du hade ätit sunt, du var spänstig i både hjärna och själ.

Men under natten smyger den sig stapplande på, som en bad guy i en Beck-film. Ångest, märkliga drömmar, svett. Och klockan ringer, det är dags att stiga upp och BOOM – du är Morran!  Ditt hår ser ut som tarmludd, din hy är glåmig och liksom lite drypig (är det ens ett ord?) av nåt halkigt som kommer inifrån. Dina bröst har svällt två storlekar över natten, men inte på det där härliga kolla-här-vad-jagharå-sättet utan mer du-borde-ammat-för-15-timmar-sen-sättet. Du kan inte för ditt liv resa dig ur sängen och måste till slut bara välta dig över sängkanten så att du hamnar på golvet. Det äckliga, smutsiga, smuliga golvet som nån jävel haft mage att placera här, just i ditt rum. VARFÖR MÅSTE DET FINNAS GOLV ÖVERALLT?!

”Tänk om någon, någon jävla gång, bara en endaste liten jävla helvetes förbannade skitgång kunde tänka sig att dammsuga” väsfräser du till din partner som gör det oförlåtliga övertrampet att komma in i ert gemensamma sovrum just då.

”Vad då”? Han famlar förvirrat runt i sin hjärna på jakt efter information om vad som kan ha drabbat den fantastiska Kate Moss han gick till sängs med kvällen innan och vem den här karikatyren av The Goonies-Morsan kan vara.

Du reser dig mödosamt upp. Kroppen är tung och svallande vätskefylld, din hudton heter Gula Blend och din hjärna är nu skådeplats för tankar som inte ens existerade för 12 timmar sen. ”Hur i helvete kunde jag gifta mig med det där vidrot? Undrar om jag inte bara ska raka av mig allt hår. Och ögonbrynen. Om jag inte får Nonstop till frukost slänger jag ut köksbordet från balkongen. Blir man döv om man skär bort öronen eller måste man liksom in i huvudet och rota för att alla äckliga skärande ljud ska försvinna?”.

Du tar dig in i badrummet. Men VEM FAN har använt duschen?! Det är varmt och fuktigt som i nån jävla tjocktarm här inne och det är BLÖTT i badkaret! Exakt hur taskigt gjort när det enda du faktiskt begär är att få ett torrt badkar?!

Din sambo tycker inte om dig, det är ju helt tydligt. Ni kanske måste skiljas? Eller? Kanske kan ni fortsätta leva ihop, du kan ju gå upp ännu tidigare på morgnarna, det är ju liksom inga som helst problem för dig att gå upp, du behöver ju inte sova, inte du inte, varför skulle du behöva sova som drar hela lasset och hämtar och lämnar varannan dag och tvättar och fixar och firar jul och påsk och köper gympakläder och letar reda på vantar och blåser på skrubbade knän och rakar dina ben och yogar för att bli vig och handlar och lagar mat hela jävla tiden, att gå upp tidigare på morgonen är ju INGET SOM HELST JÄVLA PROBLEM!!!

I duschen gråter du utmattat och vill inte använda duschkräm för att den luktar plötsligt jätteilla. Vilken idiot till sambo du har som har köpt den! Liksom, vilken vettig person skulle köpa en duschkräm som luktar babianrumpa? Och dyr var den, ser du nu. 80 spänn. Är han dum i huvudet? Vem lägger 80 kronor på en jävla duschkräm? Dåligt för miljön är det också. Ånej, MILJÖN! Jorden kommer att gå under. Snart finns det inget rent vatten, inga skogar och all mat kommer att ta slut. Gräshoppor kommer att vara en lyx. Och alla kommer att få cancer. Tänk om du har cancer nu, utan att veta om det?! Hur länge sen är det du tog cellprover? Det är säkert kört redan, du har bara max ett år kvar.

Knådar snabbt igenom brösten, nä inget där. JUST NU JA!

Väl ute ur duschen är din plan att torka av dig snabbt, men det går inte för att 1: din kropp tycker att lååååångsamt är det nya svarta och 2: om du gnider med handduken över brösten så känns det som att de ska brista som tonårsfinnar. Du ser med avsmak på din superpluffsiga kropp i spegeln. Ömma, svullna bröst och en mage som liksom jäser upp mellan höftbenen. Och där är den. Bullsnippan. Som en ogräddad lussekatt bara väller den fram i all sin buskiga prakt. Du kommer ju inte kunna ha trosor idag, du får låna din sambos kalsonger. Och suspensoar. Susp! JÄVLAR! Vem av ungarna är det som har träning idag? Vad är det för dag? Tänk om det är ett tecken att du undrar vilken dag det är? Tänk om du ska dö idag? Nejnejnej, distraktion omedelbums. Tandborstning! Du drar igång din eltandborste och samtidigt öppnas dörren. Utanför står din fyraåring i sovrufs och sömnvarm pyjamas. Han är så GULLIG och FIN och du ÄLSKAR honom så MYCKET och… Han börjar prata. Med nappen stadigt förankrad mitt i munnen drar han igång en lång berättelse som du inte hör ett ord av. ÄR. HAN. DUM. i. HUVUDET??? Han ser väl att du kör eltandborste för fullt och dessutom har han munnen full av napp! Och säkert snor. Du tar ut tandborsten och säger med en ängels mjukaste tålamod ”Gå härifrån, mamma vill vara ENSAM!” sen vänder du honom om, föser ut honom och drar igen dörren hårt bakom honom för att markera att han borde fatta bättre. I samma sekund som du återgår till tandborstningen vältrar sig ångesten över dig. Han är ju så liten, hur ska han kunna fatta? Och vad har han gjort för att förtjäna ditt snäs? Du är världens SÄMSTA mamma.

Ut ur badrummet. Garderob. Du öppnar dörren och blir stirrande in på kläderna. Vad var det nu igen du skulle göra? Det var nåt… Du nyper prövande i en hopplöst tight top. Just ja! Klä på dig, det var ju det du skulle göra! Toppen hånskrattar åt dig medan du desperat rafsar runt efter det enda plagg som funkar idag: tältklänningen. En gång försökte din sambo skämta (den JÄVELN) och sa att du kanske borde sparat lite mammakläder för sådana här tillfällen. Ja, eller så kanske han borde sparat till en annan lägenhet, där han kan bo med sina jävla skämt.

Efter att ha svurit dig in i kläderna är det dags för make up. Titt i spegeln. Jaha, så du ska sminka över ett månlandskap, JAJA HEHE, DET ÄR JU INGEN MATCH, BARA ROLIGT! EN UTMANING! Skit och piss och gröna ärtor. Finnar täcker hela hakan, som Borkas skägg. Kinderna är torra som brittisk humor och pannan ser ut som på ett vattenlik. Du tittar misstroget på sminket du köpte under din senaste menshybris, då allt var möjligt och bebisar, persikor och andra med perfekt hy sneglade avundsjukt på dig där du struttade runt och bara ägde skiten ur varenda liten por. Men det var då det. Nu är det på en helt annan nivå: damage control. Med väggspackel och burka.

Trettiofem minuter senare är du klar. Lagret med foundation ser ungefär lika naturligt ut som Clerasilstiftet gjorde i högstadiet, och håret ser ut som att du sovit med yllemössa, men NU MÅSTE NI IVÄÄÄÄG! Du ryter åt barnen som förvirrat ser upp från sina paddor och med en mästrande röst deklarerar du att om fem minuter ska samtliga befinna sig i hallen, iförda lämpliga kläder för skola och dagis. Barnen sitter i pyjamas och ingen av dem kan klockan. Men du är ingen curlande mesförälder, de får väl bara lära sig den där jävla klockan, hur svårt kan det vara?! Sen nappar du tag i fyraåringen och drar med sammanpressade tänder på honom det ena plagget efter det andra medan den enda du kan tänka på är att få vara ensam. Helt ensam! I tystnad. Utan någon att tjata på. Någon att ta hänsyn till eller tänka på. Men nejnej, du är superfrumammakompiskarriärssjälvförverkligandesuperhärlig och grejar allt!

Och så iväg. Med ett stadigt tag om vardera hand välter du fram som en skenande ångvält. Barnen småspringer för att hinna med. Bakom dina ögonlock bränner tårar för att du redan nu har dåligt samvete och en skuldkänsla stor som Sydamerika, men det enda du vill är ändå att lämna in barnen på dagis och skola så att du kan andas längre ner i bröstet än till struphuvudet. Det känns som att du håller på att självantända och du vet med varje (infekterad) por i din kropp att det du gör just nu är förkastligt. Men du kan inte hindra dig själv. Det går inte. För du har hormonnivåer skeva som en smörkniv från träslöjden, det kommer att vara så här i 14 dagar nu. Och inget hjälper. För. Du. Har. PMS.
Grattis.

DELA

Lämna en kommentar