Hem Böcker Orkidépojken

Orkidépojken

Orkidépojken är en mörk och spännande berättelse om ensamhet, besatthet och gemenskap, inspirerad av tv-serien Twin Peaks universum. Berättelsen handlar om några ungdomar i en Stockholmsförort: den tysta betraktaren Hanna som är bokens berättarjag, bästa kompisen Zeb och så Lina. Farliga Lina som alla känner eller vill känna, som är snyggast, mest utmanande och som plötsligt försvinner spårlöst…

”Den historia jag nu ska försöka berätta utspelar sig i Stockholmsförorten Tyresö sommaren 2011. Det var en sällsamt varm och solig sommar, blåbären hade redan mognat i skogen när det varslades död. Först om det fruktansvärda i Norge, alla unga liv som släcktes, vettlöst. Sedan från huset i Camden Town, en kropp så liten och späd att den knappt gick att urskilja under det vita lakanet på båten. Mina tårar torkade inte av sig själva.

Och så … det andra. Medan blåbären fortfarande var sura kart i skogarna som omgav våra hem, med bläcket i studentmössorna färskt – alla dem vi ägnat tre, sex, nio, tolv år att gömma oss för som nu skrev BFF och Vi ses snart igen i våra mössor, var det champagnen som talade? – inträffade ett par försvinnanden.”

När kompisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först måste de få ihop reskassan, och så går deras första sommar som så kallade vuxna, med att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg.

Men så börjar konstiga saker att hända, trots att knappast någon mer än Hanna och Zeb lyfter på ögonbrynet: först försvinner en liten hund, en chihuahua och sedan en före detta skolkamrat, Lina.
Och sen går det mesta åt helvete.

RÖSTER OM ORKIDÉPOJKEN:

”Helena Dahlgrens Orkidépojken är en mångskiftande och sällsam berättelse om det som gick sönder innan det vuxit klart, om oskuld förlorad, om det onämnbara. Ur sprickorna i vardagen sipprar en ondska utan namn, talar röster från ett annanstans.

Dahlgren lockar och drar in läsaren med sitt självklara och nära tilltal. Med sin osvikliga känsla för suggestiv stämning skildrar hon ett efteråt, när allt är försent. Och ur texten sträcker sig ett mörker för att gripa efter oss.”

Christine Falkenland

”Orkidépojken berättar en historia om ett försvinnande, där stämningen och miljön är melankolisk, drabbande och oförglömlig. En berättelse som inte lämnar läsaren.”

Elisabeth Östnäs, författare till Feberflickan och Sagan om Turid

DELA

Lämna en kommentar