Rensa ditt manus från skräpord!

Alla författare har en egen skrivstil. Vissa är direkta och kortfattade, andra är svävande och målande. Det som skiljer en skicklig författare och en som svamlar eller brister i detaljer, är att den skickliga använder ord som gör skillnad. I denna artikel fokuserar vi på vilka ord du kan rensa ut om du tenderar att vara för svamlande eller om du helt enkelt vill skärpa till ditt eget språk.

Bortsett från de grammatiska reglerna finns det inga definitiva regler för vad som är bra och dåligt skrivande, men en bra grund när man skriver är att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Alla kan nämligen pressa fram ord, men att hitta de rätta orden är svårare. Det blir lätt att man vänder sig till utfyllnadsord eller andra formuleringar som är vanliga i talspråk, men dessa gör snarare att klarheten i texten försvinner och innehållet blir suddigt.

Därför ger vi nedan exempel på ord som kan vara bra att rensa ur sin text, så kallade skräpord.

Överanvända ord

Det: Ordet kan ofta specificeras i stället. ”Det svider” → ”Skrapsåret på knät svider.”
Började: Ibland behöver man givetvis tydliggöra att någonting inleds, men i majoriteten av fallen är det bäst att vara direkt och beskriva vad karaktärerna faktiskt gör. ”De började gå till bussen” → ”De gick till bussen.”
Plötsligt: Varför förklara för läsaren att något plötsligt händer? Varför inte visa det? Plötsligt kan vara ett effektfullt ord, men inte om det används flera gånger i ditt manus.
Som/så/och/men: Samtliga av dessa ord kommer du att behöva behålla i din text, men ofta går det att rensa bort rätt rejält. Gör en sökning i ditt manus och se hur många träffar du får. Gå från sökträff till sökträff och se vad som händer när du stryker ordet. Förlorar meningen sin betydelse? Sätt in ordet igen. Står meningen utan ordet, möjligen med smärre justering? Gå vidare till nästa sökträff. ”Och” går sällan att stryka helt och hållet men kanske kan du i stället sätta punkt och börja ny mening?

Adjektiv

Vi har en artikel om adjektivsjuka där vi går in på detta lite mer, men kortfattat är det vanligt att använda adjektiv som inte bidrar eller som ger information vi redan har. Att skriva att ett höghus är stort är sällan nödvändigt, faktumet att det är ett höghus säger tillräckligt. Dessutom är många adjektiv subjektiva, ifall någonting är fint eller fult säger ingenting till läsaren. Beskriv i stället detta ting så att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning, eller gestalta karaktärens reaktion så att läsaren förstår därigenom.

Alltså, rensa på ord som: stor, liten, lång, kort, fin, ful och så vidare.

Adverb

Precis som med adjektiv går vi in på adverb mer i artikeln om adjektivsjuka. Kort sagt har adverb bäst effekt när de motsäger det uppenbara. ”’Du är så himla smart’, sa hon hånfullt.”

Allt handlar om kontexten. Om du är rädd att läsaren inte ska förstå hur någonting görs eller sägs är det inte ett adverb du ska vända dig till utan gestaltning.

Kvantifierande ord

Att vilja förstärka sina ord är en vanlig tendens. Vi vill förklara att en karaktär är väldigt kall, och väljer ofta den formulering som kommer till oss först. Men i redigeringsprocessen är det bra att fundera på om det går att minska användningen av dessa förstärkande ord. I stället för väldigt kall, kanske det kan stå genomfrusen eller iskall. Detsamma gäller ord som inte bidrar till att faktiskt förstärka ett ord. Att skriva att något var fullständigt kaos säger inte mycket mer än att det var kaos.

I dialoger går det dock att vara mer förlåtande för denna typ av förstärkningsord eftersom de är vanliga i dagligt tal. Att inkludera dem kan till och med bidra till mer realistiska repliker.

Rensa på ord som: ganska, helt, lite, mycket, nästan, riktigt, väldigt, verkligen, absolut, fullständigt, komplett, totalt och så vidare.

Riktningsord

I många fall har författaren en tydlig bild av hur en karaktär rör sig eller hur en lägenhet ser ut. I scener med action eller mycket rörelse är det lätt att bli teknisk och försöka redogöra för exakt hur scenen utspelar sig, men alla detaljer gör snarare läsaren förvirrad än ger dem en chans att få en bild i huvudet. Detsamma gäller när man går igenom hela planlösningen på en lägenhet. Fokusera hellre på agerande och väv in beskrivande detaljer.

Undvik att skriva: ”Direkt när hon kom in genom dörren gick hon vänster i den lilla hallen till badrummet. När hon var klar vände hon tillbaka och svängde vänster in mot vardagsrummet. Där fanns en tv och en gammal fikus på höger sida, mittemot stod soffan. Hon fortsatte framåt och svängde höger till köket för att sätta på kaffet. Hon lutade sig mot väggen som skilde köket från vardagsrummet innan hon gick in genom sovrumsdörren som var bredvid soffan.”

Skriv hellre: ”Direkt när hon kom in genom dörren gick hon in i badrummet, tvättade ansiktet och satte upp håret i en tofs. I köket satte hon på kaffe. Efter några djupa andetag lutad mot väggen bytte hon om till bekväma kläder och slog sig ner i soffan med den varma koppen i handen. En dammig fikus tittade dömande på henne.”

Rensa på ord som: bakåt, framåt, sidan, till höger/vänster, mittemot, ner, upp och så vidare

Otydliga utfyllnadsord

Precis som tidigare är dessa ord helt enkelt överanvända och onödiga. Ibland kan de givetvis stå kvar, men se till att göra ett aktivt beslut om huruvida de passar eller inte. Säger ”De tyckte faktiskt att det var fint ute” mycket mer än ”De tyckte att det var fint ute”?

Rensa på ord som: egentligen, faktiskt, typiskt, nämligen, förvisso, kanske, helt och så vidare.

Distanserande ord

Många redaktörer tjatar om att man ska använda sig av ett aktivt språk, kanske särskilt i underhållningslitteratur och böcker som ska bli ljudböcker. Ett aktivt språk drar in och håller läsaren engagerad, medan ett passivt eller distanserande språk motarbetar inlevelse.

För att undvika att förlora läsare på detta, bör du rensa på vissa verb. Skriver du på följande sätt:

”Hon såg bussen dyka upp runt hörnet och tänkte att hon behövde skynda sig.”

Så är det du som författare som berättar vad karaktären tänker och att hon betraktar bussen. Men om du i stället skriver:

”Bussen dök upp runt hörnet och hon ökade takten.”

Då låter du läsaren själv betrakta bussen och dra slutsatsen att karaktären behöver skynda sig för att hinna. Igen handlar det om gestaltning, i stället för att berätta vad som händer – visa det!

Rensa på ord som: tänkte, trodde, funderade, insåg, noterade, kände, tyckte och så vidare.

Reflexiva pronomen

Reflexiva pronomen är orden sig/sin/sitt/sina. Dessa ord används ofta när de inte behövs. ”Han tog sin ryggsäck” kan ersättas med ”Han tog ryggsäcken”. Återigen finns det undantag, men om inte det finns flera ryggsäckar i scenen är det sällan man behöver specificera att det är just sin ryggsäck en karaktär tar.

Sedan

Slutligen uppskattar vi variation i vår läsning. Om du i din text känner behovet av att skriva: ”Först gjorde vi detta, sedan gjorde vi det där varpå vi gick bort dit. Därefter fortsatte vi hem”, så har du troligtvis gjort någonting fel. Ett händelseförlopp beskrivet på det sättet är inte roligt att läsa. Försök att hitta mer variation i meningsuppbyggnad och ordval. Var inte heller rädd för att låta läsaren själv lista ut att en sak händer efter en annan.

Rensa på ord som: sedan, och då, varpå, därefter och så vidare.