A.J. Hansen

Kan du berätta lite om dig själv och vad som fick dig att börja skriva?

Jag heter Angelica Hansen och bor tillsammans med min man Jimmy och våra barn i Habo. Till vardags arbetar jag som rektor inom förskolan. Jag har alltid älskat berättelser – både att läsa och att fundera över dem. Böcker har länge varit ett sätt för mig att förstå människor och världen omkring mig.

Jag har nog burit på berättelser i huvudet större delen av livet och har alltid funderat mycket över varför människor blir som de blir, vad som händer bakom stängda dörrar och vilka konsekvenser vuxnas beslut kan få för barn och unga.

Till slut blev behovet av att skriva starkare än rädslan för att faktiskt våga försöka – och kanske misslyckas. Jag började skriva den bok som jag själv saknade i bokhyllan. Sedan växte berättelsen, fick fler perspektiv och blev betydligt mörkare och mer omfattande än jag först hade föreställt mig.

I skuggan av vinden är en mörk kriminalroman med psykologiskt djup. Hur föddes idén till berättelsen?

Berättelsen växte fram ur flera olika tankar som så småningom flätades samman. Jag ville skriva en spänningsroman där brotten inte bara finns till för att skapa dramatik, utan där det också finns en mänsklig och psykologisk bakgrund till det som sker. En viktig utgångspunkt var frågan om vad som händer när ett barn inte får det skydd det har rätt till. Vilka konsekvenser kan det få – inte bara för barnet, utan också för människorna omkring och för samhället i stort? Det är frågor som saknar enkla svar, och just därför ville jag utforska dem genom skönlitteraturen.

Samtidigt ville jag skapa en berättelse som rymmer flera perspektiv. I boken får vi följa ungdomar, utsatta barn, offer och förövare – människor i olika livssituationer, med olika bakgrunder och olika svårigheter. Jag har länge fascinerats av verkliga livsöden och har under många år läst, lyssnat på poddar och tagit del av dokumentärer och reportage om några av historiens mest uppmärksammade brottsfall och andra tragiska människoöden. Det som intresserar mig är inte bara vad som händer, utan varför – vad som formar en människa och hur någon kan utvecklas till att begå fruktansvärda handlingar.

Genom åren har jag samlat på mig intryck från sådant jag läst, hört och funderat över och låtit det inspirera karaktärer med större djup. Jag ville skildra en värld där ondskan inte alltid är entydig, där det ofta finns lager bakom det vi ser och där människors handlingar kan ha rötter i sådant som inte alltid är synligt för omvärlden.

Därifrån föddes en berättelse om utsatthet, konsekvenser och ansvar – men också om lojalitet, drivkrafter och hur långt människor är beredda att gå för att skydda någon de älskar.

Du har skrivit boken tillsammans med din man Jimmy. Hur såg ert samarbete ut under skrivprocessen?

Jag har skrivit själva texten, men Jimmy har varit mitt allra viktigaste kritiska bollplank genom hela processen. Han har läst, ifrågasatt och hjälpt mig att se när något inte varit tillräckligt trovärdigt eller när en karaktärs agerande behövt fördjupas.

Vi har diskuterat allt från karaktärernas drivkrafter och polisens arbete till medicinska förlopp och hur olika händelser skulle kunna utspela sig i verkligheten. Han har också tålmodigt följt med på researchturer till bland annat vindkraftverk sent under mörka kvällar, vilket kanske inte är det mest romantiska man kan göra tillsammans – men definitivt användbart när man skriver en thriller.

Vårt samarbete har varit en blandning av kreativitet, faktakontroll och många intensiva diskussioner om autenticitet. Ibland har jag argumenterat för berättelsen och Jimmy för verkligheten. Oftast har boken blivit bättre när verkligheten har fått vinna.

Hur mycket har erfarenheter från era respektive yrken påverkat bokens miljöer och
karaktärer?

Våra yrkeserfarenheter har haft stor betydelse för bokens trovärdighet, men det är viktigt att vara tydlig med att både berättelsen och karaktärerna är helt fiktiva. Inga verkliga personer eller specifika händelser ligger till grund för handlingen. Däremot har vi inspirerats av helheten i våra yrken – av de svårigheter, dilemman och komplexa situationer som kan uppstå i verksamheter som är avgörande för samhället, men som också ofta är föremål för debatt. Den som arbetar inom dessa områden bär på erfarenheter och perspektiv som inte alltid syns utåt, och genom skönlitteraturen går det att närma sig sådana frågor på ett annat sätt.

Jag har en bakgrund inom förskolan och har genom åren arbetat som förskollärare, språkpedagog och nu som rektor, både inom kommunal och fristående verksamhet. Även om boken inte bygger på verkliga barn eller konkreta situationer har jag använt min förståelse för hur verksamheten fungerar – relationerna, ansvaret, strukturerna och de svåra avvägningar som ibland behöver göras.

Jimmy har arbetat som anestesisjuksköterska i många år och har erfarenhet från både regional och kommunal verksamhet. Han har bidragit med sin medicinska kunskap för att göra händelserna trovärdiga och förankrade i verkligheten. Inte heller där handlar det om att återge verkliga fall, utan om att använda yrkeskunskap för att skapa realism.

Det finns många böcker som utspelar sig i sjukhusmiljö, och där är vi knappast unika. Däremot tror jag att det är mer ovanligt att få följa med in i förskolans värld på det sätt som läsaren får göra i vår bok. Sammanfattningsvis har våra yrken gett oss verktyg, perspektiv och förståelse, men berättelsen är helt och hållet skapad för boken.

Boken utspelar sig i Habo med omnejd. Varför valde ni att förlägga handlingen där, och hur viktig är miljön för berättelsen?

Habo var ett naturligt val eftersom det är här vi bor och känner oss hemma. Jag känner igen miljöerna, avstånden och den särskilda känslan i ett mindre samhälle där många känner till varandra – eller åtminstone tror att de gör det. Den tryggheten blir också en intressant kontrast till berättelsens mörker. När allvarliga saker inträffar i en miljö som känns bekant och vardaglig kommer hotet närmare. Det går inte längre att placera det långt borta, i en stor anonym stad eller på en plats man aldrig själv skulle besöka.

Vi har också hämtat inspiration från flera verkliga platser runt om i kommunen, men ibland låtit fantasin flytta dem för att berättelsen skulle fungera. Ett exempel är den gamla övergivna nyckelfabriken – en fantastisk tegelbyggnad gömd i skogen, inte långt från där vi bor. Jag har alltid fascinerats av den och tyckt att den är otroligt vacker i all sin ödslighet. I boken har vi däremot placerat den i närheten av vindkraftverken på Hökensås, eftersom det passade handlingen bättre. På så sätt har verklighet och fiktion fått mötas.

Naturen är också viktig. Skogarna, grusvägarna, mörkret och vindkraftverken är inte bara en kuliss utan bidrar till berättelsens stämning. Vindkraftverken är enorma och ständigt närvarande, samtidigt som de på avstånd nästan smälter in i landskapet. För mig blev de en symbol för något som finns där hela tiden, även när människor väljer att inte se det. De blev nästan en egen karaktär i berättelsen – ständigt närvarande, tysta och omöjliga att ignorera.

Ni har valt att ge ut boken under pseudonymen A.J. Hansen. Vad låg bakom det beslutet?

A står för Angelica och J för Jimmy. Vi valde namnet A.J. Hansen eftersom boken är resultatet av vårt gemensamma arbete, även om det är jag som har skrivit själva texten. Jimmy har varit delaktig genom research, faktagranskning, idéarbete och otaliga diskussioner om karaktärer och trovärdighet. Det kändes därför självklart att även han skulle finnas representerad i författarnamnet.

Vi tyckte också att A.J. Hansen passade berättelsens genre. Det är enkelt, lite hemlighetsfullt och fungerar bra för den mörka ton vi vill förknippas med som författarduo. Samtidigt gör vi ingen hemlighet av vilka vi är bakom namnet.

Vad hoppas du att läsarna tar med sig efter att ha läst I skuggan av vinden?

Först och främst hoppas jag naturligtvis att läsaren blir uppslukad av berättelsen, känner spänningen och får svårt att lägga ifrån sig boken. En thriller måste få vara underhållande, även när den behandlar mörka frågor. Men jag hoppas också att berättelsen väcker tankar om barns utsatthet, vuxnas ansvar och vad som kan hända när människor faller mellan olika system. Jag vill att läsaren ska fundera över hur komplexa situationer kan vara och hur svårt det ibland är att se hela bilden.

En annan viktig del är ungdomarnas perspektiv. Barn och ungdomar förstår ofta betydligt mer än vuxna tror. De lägger märke till motsägelser, stämningar och sådant som inte sägs högt. Jag hoppas att läsaren bär med sig en större respekt för deras förmåga och en påminnelse om hur viktigt det är att verkligen lyssna. För ibland är det just de röster som hörs minst som har allra mest att berätta.

Framför allt hoppas jag att karaktärerna stannar kvar en stund efter sista sidan och att berättelsen fortsätter att väcka frågor även efter att boken är slut.

Vad väntar härnäst för A.J. Hansen? Arbetar ni redan med nästa berättelse?

Ja, det finns redan en tydlig idé till nästa bok. Den kommer att utspela sig i samma berättelsevärld och flera av karaktärerna från I skuggan av vinden kommer att finnas kvar, men den nya berättelsen får ett annat huvudtema och delvis nya miljöer. Den första boken kretsar kring barns och ungas utsatthet, vuxnas ansvar och de frågor som uppstår när samhällets skyddsnät inte alltid räcker till. Vinden löper genom berättelsen som en metafor, där maskrosfröet blir en symbol för maskrosbarn och människans förmåga att överleva trots svåra förutsättningar.

Nästa bok kommer också att bära på ett viktigt budskap, men utspelar sig i större utsträckning i sjukhusmiljö. Mer än så vill vi inte avslöja ännu. Vi ser I skuggan av vinden som början på något större. Det finns fler berättelser att berätta, fler mörka hemligheter att gräva fram – och våra karaktärer är definitivt inte färdiga med oss ännu.