Biljana Savic Lundell

Hon har gått från en otrygg uppväxt och en framgångsrik karriär i näringslivet till att bli en av Sveriges mest målmedvetna spänningsförfattare. På bara några år har Biljana Savic Lundell byggt upp en trogen läsekrets, fått sin debutroman utgiven på polska och låtit serien om Isabella Crona nå allt fler läsare.

I den senaste romanen, ”Lätta fåglar i storm”, riktar hon blicken mot våld mot kvinnor, medberoende och samhällets ansvar för de mest utsatta.

Vi pratade med Biljana om skrivandet, drivkraften bakom hennes berättelser och varför mötet med läsarna betyder mer än något annat.

Du utbildade dig tidigt i konsten att skriva romaner, men väntade i 25 år innan du debuterade. Varför tror du att tiden behövde gå?

Jag blev uppslukad av karriären men det var bra att debutera sent. Jag har samlat på mig erfarenheter, studier och fakta kring kvinnovåld av alla kategorier. Våld kan se ut på många sätt. Är medlem i många av Sveriges kvinnojourer. För 25 år sedan skulle jag inte vågat skriva så rappt som jag gör nu. Jag skriver inte försiktig litteratur. Mina romaner rör sig i ett psykologiskt och emotionellt högtryck. Det är precist och drivet. Kompromisslöst.

Du har gått från näringslivets toppskikt till att skriva romaner på heltid. Vad har överraskat dig mest med författarlivet?

Mycket och allt, på många sätt. Men främst att det inte handlar om att skriva böcker. Bara. Jag hade inte väntat mig alla fina möten med läsare och att de hör av sig efter att de läst mina romaner. Jag trodde skrivandet skulle vara det största men det är mötet med människorna.

I “Lätta fåglar i storm” skildrar du våld mot kvinnor och hur det kan leva kvar långt efter att själva våldet upphört. Vad fick dig att vilja skriva om just det?

Jag vill alltid gräva där jag står. Det jag brinner för. Ilska. Det blir enklast så. Mest trovärdigt. Jag har ganska dålig fantasi. Jag har själv bott på flera skyddade boenden som barn och hela samhällsstrukturen än i dag, är förlegat gällande kvinnor och barn som behöver söka skydd.

Samhället och myndigheter behöver få kunskap i hur medberoende fungerar. Eftersom jag inte är intresserad av att engagera mig politiskt, så är mina romaner mitt bidrag.

Vad hoppas du att läsaren bär med sig efter att ha läst “Lätta fåglar i storm”?

Insikt och samtal om det vi aldrig är beredda att tala om. Ens eget självsvek och ansvar. ”Lätta fåglar i storm” är ett flitigt samtalsämne på bokcirklar.

Du har sagt att mötet med läsarna är det finaste du vet. Vad betyder den kontakten för dig som författare?

Det påminner mig om varför jag skriver och att min röst är viktig. Det som börjar i några ord, får plötsligt ett eget liv hos någon annan. När en läsare berättar att den blivit berörd, känt igen sig eller fått nya perspektiv, är ett privilegium jag aldrig kommer ta för givet.

”Allt till rätta” har nu getts ut på polska och Isabella Crona-serien ska översättas till fler språk. Hur känns det att dina berättelser nu når läsare i andra länder?

Det känns fint och jag är stolt. Att redan efter tre år sedan debuten bli översatt är stort.

Du beskriver dig själv som en person som ”insuper livet i djupa andetag”. Vad ger dig mest livsglädje idag?

I mitt författarskap: Mötet och samtalen med läsarna. När en bokhandlare som jag varit och signerat hos, hör av sig och berättar att de sålt många av mina romaner.

I mitt liv: Min flock.

Jag har lyxen att bo i Vasastan i Stockholm men jobbar från lantstället med en egen skrivstuga precis vid Mälaren. Där insuper jag mina odlingar, Mälaren och alla årstider i min takt. Allt i tystnad. Jag ger mig själv vad jag behöver numera.