Jessica Nihlén Fahlquist

Berätta om handlingen i din bok! Hur föddes idén till boken och har boken något konkret budskap du vill framföra?

Idéer om boken har funnits länge. Den baseras till stor del på egna erfarenheter även om inte precis allt är biografiskt sant eller rätt. Men inspirationen kommer också från mitt jobb som forskare i filosofi och etik. Jag har skrivit mycket om ansvar och skuld ur ett filosofiskt perspektiv, och jag tror att både egna och närståendes upplevelser har påverkat det intresset. Det är teman och frågor som i princip alla stöter på i livet.

Jag läste en kurs om det som kallas existentialismen när jag var ung, och den påverkade mig också. Det är inte så abstrakt som det låter utan handlar egentligen om ifall vi hur fria vi är och hur mycket ansvar vi själva har för vad som händer i livet. Hur mycket bestäms det vi gör av hur vi vuxit upp och var vi hamnar, vad vi är med om? Boken är kanske lite mörk, men jag försöker ha med en komisk blick också, men jag har inte aktivt tänkt att jag har ett budskap.

Några läsare har sagt att boken fick dem att kontakta en expartner för att försöka kommunicera bättre, andra att de börjat fundera på ett annat sätt om relationen till en förälder. De har också sagt att de både skrattat och gråtit. Så är livet för mig, och jag försöker sätta ord på det kaos av känslor och tankar som finns med genom livet, om just liv och död, frihet och ansvar. Och jag försöker använda idéer som filosofer har haft, som man först kan tro är svårbegripliga, men som bara är ett annat sätt att beskriva samma saker som vi alla upplever. Precis i slutet av boken säger berättarens lilla son: “Hur snabbt färdas ljuset, och färdas mörkret lika snabbt?”. Det var faktiskt något min egen son sade på riktigt och precis när jag höll på med boken. Jag är inte alls bra på naturvetenskap och skulle inte kunna svara på frågorna, men det kändes så sant om livet. Ljuset färdas snabbt, men det gör mörkret kanske också. Det finns hopp, kanske.

Vad inspirerar dig mest när du skriver?

Jag älskar när man råkar höra delar av samtal mellan människor man går förbi på gatan eller sitter bredvid på bussen. Det slår mig ofta att vi människor tänker och talar så mycket om relationer och hur vi ska uppfatta andras beteenden. Även när det gäller jobb är det just det som har att göra med människor som upptar mest tid, vad de säger och gör och hur vi tolkar det. Det, och samtal med nära vänner, att få höra vad de tänker på. Jag tänker ofta på hur lika vi människor är, oberoende av ålder och kultur. En väldigt nära vän till mig växte upp i Trinidad och Tobago, vi träffades I London och hon bor nu i Kanada. Trots att vi växt upp i helt olika miljöer, har vi samma glädejeämnen och utmaningar. Att man kan förstå varandra oavsett var man kommer ifrån, om man bara anstränger sig lite. Det inspirerar mig.

Min bok är också inspirerad av vissa författare, som skriver ganska stramt eller koncist även om det handlar om starka känslor. Jag gillade t.ex. Maggie Nelsons Argonauterna och Cecilia Hanssons Au Pair.

Vilken målgrupp vänder sig boken främst till och vad hoppas du att läsaren tar med sig efter att ha läst boken?

Människor som känner mycket och tänker mycket på livet, och som har lite intresse för filosofiska frågor. Man behöver inte veta mycket om det, bara vara lite nyfiken. Några läsare har sagt att de känner igen sig första delen, några i andra delen, och några i sista delen. Kanske man kan ta med sig att vi alla försöker förstå livet, både mörkret och ljuset och att det finns en tröst i det.

Vad gör du när du inte skriver? Berätta gärna lite mer om dig själv!

Jag har tre barn (20, 16 och 11) , så mycket tid går åt till familjen. Men jag älskar att träffa mina vänner, tränar på Friskis och Svettis och har också börjat på Streetdance som 50-åring (jättesvårt, men en bra utmaning!). Sen älskar jag både böcker och film, Stockholms Filmfestival är ett måste varje år.

Skriver du på något nytt just nu?

Jag skriver alltid i jobbet, men har pausat mitt andra skrivande lite. Jag började skriva om min morfars syster, som lämnade en massa foton och dokument efter sig när hon dog, men som ingen egentligen kände. Jag träffade henne aldrig, och hon hölls lite borta från alla, som att hon var konstig på något sätt. Hon levde alltid ensam. Efter hennes död visade det sig att hon hade levt ett liv som ingen hade kunnat ana. Det fanns passionerade kärleksbrev och annat, som jag helt fastnade i. Jag får se om det blir något av hennes historia.

Har du några bra skrivtips till aspirerande författare?

Egentligen är det nog samma som författare brukar säga, skriv lite varje dag och läs mycket böcker. Jag läser mycket böcker, men borde verkligen ta mitt eget råd att skriva lite varje dag…