Matilda Klintemård

Berätta om handlingen i din bok, hur idén till boken föddes och om boken har något konkret budskap du vill framföra.

Historien om mitt liv är en fiktiv memoar om Giovanna Casanova, en karismatisk förförerska som drivs av lust, frihet och njutning, och som ständigt utmanar samhällets normer för hur en kvinna bör vara. Läsaren får följa min Casanova genom minnesbilder, relationer och livsfilosofi, från barndomens första minnen till vuxenlivets kärleksrelationer, karriärval och sökandet efter mening. Idén till boken föddes när jag läste Casanovas egna memoarer, och en tanke fastnade hos mig: om hans anekdoter hade berättats av en kvinna hade hon knappast kallats charmör. Jag funderade också på vad som skulle hända med gestaltningen om jag tog den manliga Casanovans karaktärsdrag och gav dem till en kvinna i nutid.
Giovanna säger själv i sitt förord att hennes memoarer ska läsas för att roa, en stund hon bjuder in läsaren till i sin värld. Och jag vill att man ska roas, men jag vill också att man ska reflektera. Trots den polerade ytan och det hon vill visa utåt kämpar hon med att hitta sin plats, och hon bjuder på sina inre strider och tankar. Jag hoppas att man kan känna igen sig i det. Själv tycker jag det är roligt att psykologisera henne, men det är kanske bara jag, eftersom jag är socionom.

Vad inspirerar dig mest när du skriver?

Det som inspirerar mig mest är nyfikenheten på det mänskliga. Jag är fascinerad av dem som inte följer normen för hur man "bör" vara, de visar något sant om hur komplicerade vi människor faktiskt är. Det är också spännande hur vi förklarar eller bortförklarar, hur våra försvarsmekanismer fungerar och hur de gestaltas i våra handlingar.
Min inspiration kommer från min omvärld, saker jag ser, läser och tankar jag får som jag vill förstå mer om. Min inspiration är, kort sagt, min nyfikenhet, viljan att förstå och att få utforska och lära mig.

Vilken målgrupp vänder sig boken främst till och vad hoppas du att läsaren tar med sig efter att ha läst boken?

Boken vänder sig till läsare som gillar starka, komplexa karaktärer och som inte är rädda för att bli lite provocerade på vägen. Den har sina spicy inslag, men det är inte dit jag vill att uppmärksamheten ska landa, det är berättelsen om Giovanna som person jag vill att man tar med sig. Giovanna står för sina livsval, på gott och ont, och ber inte om ursäkt för dem. Bakom valen finns reflektioner om vad som formar oss, uppväxt, relationer och det ständiga suget efter nästa spänning. Hon bär på en igenkännbar strävan, att fly ett rastlöst sinne genom nya kickar, och det är i den strävan jag tror många kan spegla sig, även om de flesta hade valt en annan väg. Jag hoppas att läsaren, när den slår igen sista sidan, känner sig road, och samtidigt bär med sig en igenkänning i det mänskliga, sådant det faktiskt är, inte alltid vackert, men komplicerat, motsägelsefullt och ärligt på samma gång.

Vad gör du när du inte skriver? Berätta gärna lite mer om dig själv!

Jag är socionom och arbetar heltid inom det området, jag är också mamma, så en stor del av vardagen går åt till jobb och vardagsadministration. När tiden finns över gillar jag att baka och laga mat eller unna mig en middag ute på restaurang. Jag är i grunden ganska privat och håller mig gärna i bakgrunden, men nyfikenheten på människor och det som driver oss bär jag med mig i allt jag gör. Kreativitet är ett viktigt uttryckssätt för mig, och jag har alltid något projekt igång, just nu är det korsstygn och paint by numbers. Tidigare har det varit stickning, virkning och smycketillverkning. Jag byter gärna spår när nyfikenheten drar mig åt ett nytt håll, eller när projekten blir för komplicerade och behöver vila ett tag

Skriver du på något nytt just nu? Och har du några bra skrivtips till aspirerande författare?

Jag bär redan på en ny idé. I det projektet vill jag utforska makt, vad som driver oss att söka den och vad den gör med oss, med fokus på grupptillhörighet och vad som får oss människor att underkasta oss något större än oss själva. Jag är just nu djupt inne i research, och slukar dokumentärer och böcker i ett tempo jag inte riktigt kan bromsa. Ljudböcker är en räddning, då kan jag hålla igång ett pysselprojekt samtidigt som researchen pågår.
Mitt bästa skrivtips, som jag själv hade behövt, är: släpp prestigen. Jag bar på berättelsen om Giovanna i nästan tjugo år, inte för att handlingen krävde det, utan för att jag själv behövde hitta glädjen i att skriva utan krav på resultat. Jag behövde också växa och lära känna mig själv bättre för att kunna göra karaktären rättvisa. Den dagen jag kunde göra det blev boken möjlig att skriva.