Vanja Regnander

Berätta om handlingen i din bok, hur idén till boken föddes och om boken har något konkret budskap du vill framföra.

Boken "Livsrum" kom till som en nödvändighet. En direkt fortsättning av min egenutgivna berättelse, om första halvan av mitt liv. Den boken skrevs som en följd av uppmuntrande tillrop från min Make sedan 45 år. Till och för mina barn och barnbarn, och andra i min familj som finns omkring mig. Boken fick titeln: Min Berättelse. //Poesiboken Livsrum fick bli uttryck för mycket som väckts under processen att beskriva händelser i det liv jag dittills levt. Enkla, rentav som det kan tyckas simpla, erfarenheter och med dessa också både glädje och sorg. Också förluster och möten med människor som satt spår i mitt fortsatta liv. // Som det nu ter sig retrospektivt, känner jag hur viktig boken Livslust blev. Som ett förtydligande och inte minst, en viktig reningsprocess. Att uttrycka mig tror jag var ett sätt att få syn på den jag är. Kanske vill jag ha sagt; tänk på hur du talar. Hur du använder dina ord.

Vad inspirerar dig mest när du skriver?

Egentligen kan jag inte svara på den frågan, annat än att jag inte vet. Texterna eller rättare, det som först dyker upp, är mera en ide´. Kanske en fras eller någon känsla, som sedan utvecklar sig framför tangenterna. Inspirationen, eller något Tema, dyker ofta upp under vakna timmar nattetid. När jag sedan, efter dagens början, sätter mig vid datorn, kan ett enda ihågkommet ord starta en ström av ord.

Vilken målgrupp vänder sig boken främst till och vad hoppas du att läsaren tar med sig efter att ha läst boken?

Kanske passar Livsrum bäst att läsas av de av oss , som varit här ett tag. Hunnit leva lite, om jag säger så. Om några känner igen sig, blir jag glad. Om någon får lust att själv formulera sig, ännu bättre. Vi behöver inte följa någon mall, anser jag, utan mer våga uttrycka det som finns på insidan. Där finns mer än vi anar och detta något kan vi odla.

Vad gör du när du inte skriver? Berätta gärna lite mer om dig själv!

Lite till åren kommen och med minskande lust och driv, så är skrivandet för närvarande det som jag trivs bäst med. Men under hela mitt liv – låter pompöst – har jag ägnat mig åt sång och musik. Sjungit i dansorkester, solist i kyrkor vid olika högtider, spelat både mandolin och fiol under uppväxten och tenorsaxofon i orkestersammanhang. På senare år underhållning på äldreboenden med sång och då ackompanjerat mig själv på KeyBoard. // Jag har alltid sytt alla – med betoning på alla – mina egna kläder och naturligtvis till mina tre barn som små. Dessutom under några år drivit en syateljé. // Fyllda trettio år utbildade jag mig till Fysioterapeut och öppnade så småningom privat mottagning, som jag ägnade mig åt under den sista delen av mitt yrkesliv.

Skriver du på något nytt just nu? Och har du några bra skrivtips till aspirerande författare?

Ja, jag fortsätter att formulera mig i poesiform. Det känns inte som om det arbetet är slutfört. Något jag absolut inte hade förutsett, när jag för inte så länge sedan skrev boken "Min Berättelse". // Vill någon skriva, så bara skriv. Vi behöver inte visa det vi skriver för någon. Lite som en dagbok kanske. Sätt igång och kom ihåg att vi lär oss under processens gång. Och att skriva är belönande i sig. Kanske blir det till något mer, och oväntat!!