Grät hon när hon gick över landgången klädd i sin mörka dräkt och vit hatt, klädd som för en begravning och med en sliten resväska i var hand? Farväl. Farväl. Hit hade hon kommit två år tidigare full av förhoppningar. Nu måste hon göra samma resa om igen fast åt motsatt håll. Tillbaka till Europa. Att behöva lämna ännu en gång. Bryta upp. Alla dessa uppslitande separationer som skulle utvecklas till en följetong i allas våra liv.

Efter första världskriget emigrerade sjuttonåriga Sonja med hela sin familj från den lilla staden Raczki i nordöstra Polen till New York. Men bara två år senare steg hon åter på den stora atlantångaren – denna gång för att ta sig till det främmande landet Sverige, långt uppe i norr.

Varför lämnade hon sitt nya hemland, och hela sin familj, efter bara ett par år?

Vad är det för ett arv Sonja fört vidare till tre generationer förstfödda döttrar?

Författaren ger sig ut på en tidsresa som sträcker sig från år 1914 till nutid, och som går via Polen till New York och Stockholm med nedslag i Wien och Budapest, för att söka svaret på gåtan.