Andreas Jemn

Skrivandet är viktigt för dig, hur kommer det sig?

Jag har alltid tyckt om att berätta historier. När jag sedan i halvvuxen ålder pluggade strökurser i Lund och roade mig med studentikosa upptåg frågade amanuensen på teologen mig.

”Buset vad ska du bli när du blir stor?”

”Jag ska bli präst”, svarade jag, varpå han sa. ”Det får du inte det skulle bli en skam för kyrkan, du får bli journalist.

Och det blev jag också, men hade aldrig någon tanke på att bli författare. Det bara blev så, när barnen blev lite större och jag fick mer tid över, plötsligt låg det en debutroman färdig och sedan dess flyter det på.

Vilken titel har den bok (de böcker) som du gett ut på Lava förlag?

Första boken hos Lava heter ”Tomten kom aldrig till Fjällforsen” och uppföljaren som kommer under 2024 har titeln ”Dolt under isen”.

Vad handlar de om?

Båda böckerna handlar om det isolerade Fjällforsen, som ligger på gränsen till vildmarken. Här är det övernaturliga ständigt närvarade och så länge man kan minnas har människor försvunnit i tomma intet. Dessutom syns det mystiska sken på himlen och i en stuga långt inne i skogen finns en nedfryst utomjording.

Har du något nytt skrivprojekt på gång?

Jag sitter med finslipningen av ett manus till en ny roman. Genom samarbetet med redaktörerna på Lava har jag utvecklats mycket.

Hur kom du i kontakt med Lava förlag?

När jag skrev min första bok skickade jag manuset till några förlag. Lava var ett av dem som var intresserade. Men då var jag osäker på att jag kunde leva upp till Lavas litterära kvalitet och valde därför ett annat förlag. Det ångrade jag sedan och när det blev dags för min andra roman vände jag mig direkt till Lava, liksom med den tredje boken.

Vad har varit det viktigaste i kontakten med Lava förlag för att nå det goda slutresutalet?

Jag tycker det är viktigt att man som författare lyssnar noga på förlagets experter. Att man är öppen för sin egen ofullkomlighet och litar på deras råd. Bokutgivning är mer en lagsport än man kan tro.

I arbetet med ”Dolt under isen” kom redaktören med synpunkter som lyfte manuset till en helt ny nivå, hon sydde ihop trådar jag missat och med det lärde jag mig väldigt mycket. Hon skrev också baksidestexten och när jag läste den, tänkte jag: Äntligen en människa som förstår mig…

Samma sak när det kommer till korrekturen, jag fick bland annat lära mig att det heter inte ”en äcklig rap” utan ”ett äckligt rap”.

Jag har andra förlag att jämföra med och vet vad jag pratar om, Lava är topp.