Maria Nordengren

Med debutromanen ”Villaliv” introducerade Maria Nordengren en berättelse om husdrömmar, vardagskaos och livets oväntade vändningar. Nu är hon aktuell med en ny roman som släpps hösten 2026 – en fristående fortsättning som berättar historien om kvinnan som bodde i huset innan Peter flyttade in. Vi har pratat med Maria om skrivandet, människorna bakom berättelserna och vad som väntar härnäst.

Hur såg vägen till debutromanen ut för dig? Har skrivandet alltid funnits där
eller växte det fram senare i livet?

Skrivandet har alltid funnits där, ända sedan jag själv lärde mig läsa och skriva genom att trycka på bokstavstangenterna på mammas skrivmaskin och ljuda mig fram. Jag har skrivit för byrålådan och jag har skrivit olika typer av texter såväl yrkesmässigt som i föreningslivet – allt från protokoll och manualer till sammanfattningar och marknadsföring. Hos en tidigare arbetsgivare fanns långt gångna planer på att jag skulle få en tjänst som copywriter, men sedan gjorde man mig till chef istället!

Jag är också intresserad av språket som form, håller gärna tal på vers och kan dyka ner i såväl grammatik som stilistiska figurer.

Du har arbetat inom ekonomi, IT, ledarskap och organisationsutveckling. Har din yrkesbakgrund påverkat ditt sätt att skriva eller se på människor?

Ja absolut, men även vice versa.

I min roll som egenföretagare gjorde jag utvärderingar av projekt. Detta gav mig en stor vana att göra intervjuer, jag har gjort mer än 1000 st. Jag är genuint intresserad av människor – hur de mår, hur de tänker och hur de handlar. Skrivandet är mer personligt och bottnar nog främst i att jag läst så mycket, redan som ung. Böcker har varit en viktig ingrediens i min uppväxt och under hela mitt fortsatta liv. Det har format hur jag uttrycker mig, att jag kan växla mellan olika språkstilar utifrån situation samt att jag medvetet använder olika stilistiska grepp. Jag har också utifrån mitt språkintresse läst både svenska och lingvistik på
universitetet.

Jag är orolig över att läsandet minskat i samhället och att yngre generationer faktiskt inte ”orkar” läsa. Jag tror att det är negativt för samhällsutvecklingen i stort.

I “Villaliv” möter läsaren excentriska grannar, familjekonflikter och vardagskaos. Vad tycker du är mest fascinerande att skriva om i människors vardagsliv?

Hur de resonerar och hur de agerar. Människor agerar inte alltid logiskt, och det är spännande att fundera över varför det blir så. Sedan i Villaliv så är ju huvudkaraktären Peter väldigt otursförföljd. Jag kan fundera över hur livet ofta kan fortgå i spiraler – ”framgång föder framgång”, men också att ”en olycka kommer sällan ensam”. Varför blir det så? Och hur hanterar människor det? Vad gör att man kan ta sig ur en otursspiral?

Huvudpersonen Peter råkar ut för både komiska och ganska tunga motgångar. Var det viktigt för dig att blanda humor och allvar?

Ja, det var det, även om det kommer naturligt när jag skriver och inte som en strategi. Det är viktigt att ha perspektiv på tillvaron och kanske inte alltid ta allt så allvarligt, inte ens när det verkar som mörkast. Då hjälper humor. Det kan till och med vara en överlevnadsstrategi. I en bok så blir humor en tillgång i läsandet. Det är också ett medel för att skapa igenkänning.

Vad tycker du kännetecknar en riktigt bra berättelse?

Att man läser den med behållning. Att den dröjer sig kvar i minnet. Att den berör. Att den beroende på genre och karaktär antingen gör att man minns den med ett leende på läpparna eller att den ger upphov till egna, fortsatta tankar och resonemang. Det där sista är nog det största för en författare – att läsare utvecklar egna tankar utifrån en bok de har läst.

Många kan nog känna igen sig i drömmen om det perfekta huset eller det perfekta livet. Vad hoppas du att läsarna tar med sig efter att ha läst “Villaliv”?

Haha, antingen tänker man att ”jag är inte ensam om att ha det så där besvärligt” eller så tänker man att ”så skönt att jag själv inte har det så där illa i alla fall…”. Skämt åsido, men jag hoppas att läsaren av Villaliv ska tycka att det är en berättelse med en realistisk inramning. Att den är välskriven. Att det är en hög igenkänningsfaktor och att man blir sugen på att läsa mer. Slutet på boken öppnar upp för det.

Arbetar du med någon ny roman eller berättelse just nu?

Ja, nästa bok ges ut nu hösten 2026. Det är den andra, fristående delen i serien och handlar om kvinnan som bodde i huset i Villaliv innan Peter flyttade dit. Berättelserna går i varandra, och i båda böckerna träffar de två huvudkaraktärerna varandra. Men, som sagt, böckerna är fristående och man kan läsa dem separat. Både till innehåll och form skiljer de två böckerna sig åt något och är aningen genreöverskridande. Litet ”fusion” över det hela, kanske, även om mitt sätt att skriva förstås blir en röd tråd. Jag tycker att det är spännande att ta ut svängarna när jag skriver.

Sedan har jag runt tio olika bokprojekt på planeringsstadiet. Jag har några år kvar till pension, men ser sedan fram emot att kunna få mer tid att skriva.