Joel Westerlund

Berätta om handlingen i din bok, hur idén till boken föddes och om boken har något konkret budskap du vill framföra.

Romanen Den moderna komedin är skriven som ett försök att förstå vår samtid och min egen roll i den. Jag försökte att gestalta en dantesk resa genom världen på 2000-talet; och det blev en historia som trots alla utmaningar ändå slutade lyckligt. Det gamla talesättet att ”om du inte kan gråta åt det, så får du skratta åt det” är väl högst relevant för att beskriva det som händer i dagens samhälle. Min bok är tänkt som en medicin mot samtida problem och fenomen. I humorns tecken. Det har också varit en målsättning att blanda genrer – boken börjar som en detektivhistoria och slutar någon annanstans.

Vad inspirerar dig mest när du skriver?

Det som inspirerar mig allra mest är nog ändå att läsa dagstidningar och att kolla på nyheterna i alla digitala kanaler. Förutom det uppenbara då, alltså livet och litteraturen i allmänhet.

Vilken målgrupp vänder sig boken främst till och vad hoppas du att läsaren tar med sig efter att ha läst boken?

Målgruppen för Den moderna komedin är den breda läsande allmänheten, alltifrån kulturintresserade till fotbollsälskare och akademiker. Man behöver inte ha en examen för att läsa boken – men det hjälper! Budskapet är något i stil med det som Nietzsche en gång skrev i sina aforismer: ”Som ett estetiskt fenomen är världen oss för evigt rättfärdigad.”

Vad gör du när du inte skriver? Berätta gärna lite mer om dig själv!

Jag lever för att skriva. På fritiden springer jag motionslopp samt umgås med familj och vänner. Till vardags arbetar jag på kontor. Ett ganska vanligt samtida Svenssonliv, med andra ord.

Skriver du på något nytt just nu? Och har du några bra skrivtips till aspirerande författare?

Mitt främsta råd till människor som skriver är att aldrig ge upp, och att fortsätta tro på den egna förmågan. Resan mot en debutroman har varit lång och svår. Men jag skulle ändå säga att det har varit värt det. Just nu skriver jag faktiskt på en uppföljare tillsammans med min kollega Madelin – vi får hoppas att även det projektet går i mål!