Eva Sepp Berg

Berätta om handlingen i din bok! Hur föddes idén till boken och har boken något konkret budskap du vill framföra?

Avdelning 7 – en cancerresa ur en dotters synvinkel är en sann berättelse om min pappas cancer och hans sjukdomstid. I boken låter jag läsaren följa med genom mina tankar och känslor som dotter och anhörig under det första stadiet av sorg. Jag skrev boken direkt efter min pappas bortgång och alla känslor är därför väldigt äkta och råa, skrivandet var egentligen inte ens tänkt att bli en bok utan startade som en egen bearbetning genom sorgen.

När en människa får ett cancerbesked förändras inte bara den sjukes liv. Hela familjen dras in i sjukdomen, och som anhörig står man ofta bredvid och försöker hitta sin plats i något man själv inte kan påverka.

Det var mycket av det som tar plats i boken. Hur man kan kastas mellan hopp och förtvivlan, ibland flera gånger under samma dag.

Jag tror att många anhöriga känner igen just det. Den där känslan av att stå bredvid och vara fullständigt maktlös, samtidigt som man förväntas vara stark för den som är sjuk.

Om någon som befinner sig i en liknande situation kan läsa Avdelning 7 och tänka ”det är inte bara jag som känner så här”, då har boken fått en betydelse långt utanför min egen berättelse.

Jag hoppas också att boken kan vara värdefull ur ett vårdperspektiv. För den som arbetar inom vården är patienten naturligtvis central, men bakom patienten finns ofta en eller flera människor som också befinner sig mitt i en kris. Jag hoppas att boken kan bidra till en större förståelse för vad anhöriga faktiskt upplever och hur viktigt det är att även se dem, lyssna på dem och förstå deras reaktioner.

På så sätt hoppas jag att Avdelning 7 kan läsas både av människor som själva drabbats av cancer eller är anhöriga, och av människor som utbildar sig till eller arbetar inom vården.

Vad inspirerar dig mest när du skriver?

Det som inspirerar mig mest är människan och våra känslor.

Jag fascineras utav människors styrka och av allt det som händer inom oss när livet inte blir som vi tänkt oss. De motsägelsefulla känslorna där man kan känna hopp och förtvivlan samtidigt. Att man kan vilja veta sanningen och samtidigt göra allt för att slippa höra den. Att man kan vara stark för någon annan ena stunden och själv gå sönder nästa. Det är sådana mänskliga nyanser jag tycker är intressanta att skriva om.

Vilken målgrupp vänder sig boken främst till och vad hoppas du att läsaren tar med sig efter att ha läst boken?

Den främsta målgruppen är förstås människor som själva har erfarenhet av cancer och sorg, antingen som patient eller anhörig. Jag tror särskilt att anhöriga kan känna igen sig i mycket av det som beskrivs i boken.

Men jag hoppas verkligen att den kan nå bredare än så.

Jag tycker att Avdelning 7 även har en viktig plats inom vården. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och andra som möter svårt sjuka patienter möter samtidigt familjer som befinner sig i en av de kanske mest omvälvande perioderna i sina liv. För den som utbildar sig inom vården tror jag att det kan vara värdefullt att få ta del av en patients och anhörigs verklighet från insidan, inte bara genom medicinska fakta och kurslitteratur.

Jag hoppas läsaren får med sig förståelse. För patienter, för anhöriga och för känslor. Att det är okej att känna olika, att känslorna varierar utan att man kan styra över det och att ingen reagerar lika på sorg.

Vad gör du när du inte skriver? Berätta gärna lite mer om dig själv!

Till vardags är jag en ganska kreativ person och driver bland egen inredningsbutik och företag inom e-handel. Jag tycker om att skapa, utveckla idéer och bygga saker från grunden.

Jag älskar också det sociala livet. Jag tycker om att laga mat, bjuda hem människor och skapa miljöer där människor trivs. Det kreativa finns nog med mig nästan hela tiden, även när jag inte skriver.

Jag tror faktiskt att mitt intresse för människor också är en stor del av varför jag skriver. Jag är väldigt intresserad av relationer, känslor och varför vi människor reagerar som vi gör.

Skriver du på något nytt just nu?

Ja, jag skriver på en relationsroman just nu när känslan faller på.

Jag samlar inspiration i det vardagliga livet och har flera idéer som jag gärna skulle vilja utveckla vidare inom skönlitteraturen.

Jag hoppas att denna nya fiktiva berättelse kan få en plats i bokhyllorna även den någon gång i framtiden.

Har du några bra skrivtips till aspirerande författare?

Mitt viktigaste råd är att våga skriva det som verkligen betyder något för dig.

Försök inte skriva det du tror att andra vill läsa. Skriv det du själv känner att du vill berätta. Jag tror också att man måste våga vara sårbar. Det behöver inte betyda att man lämnar ut allt om sig själv, men man måste våga skriva fram de riktiga känslorna.

Jag tror att det är det som gör att en läsare känner igen sig.

Och vänta inte på att du ska känna dig som en författare innan du börjar skriva. Skriv först. Redigera sedan. Tvivla får man göra på vägen.

Men framför allt, skriv den berättelse som du själv hade behövt eller vill läsa.