Andreas Jemn
För lite drygt en månad sedan släpptes Andreas Jemns bok Dolt under isen. Berätta gärna lite mer om din bok!
Egentligen skulle du frågat min redaktör om den saken, ingen har beskrivit boken så bra som hon. Men jag ska göra ett försök. I Fjällforsen vänds verkligheten ut och in, det är berättelser där science fiction mötet magisk realism. På ytan verkar samhället inte särskilt märkvärdigt, men om man vänder på stenarna dyker mysterierna upp, en efter en. Här händer saker sedan urminnes tider, människor försvinner, och dyker upp igen. Anledningen finns begraven djupt nere i berget. Under Fjällforsen finns ett maskhål, en lucka i tidsrummet som vänder upp och ner på tillvaron. Människorna försöker ideligen täppa igen det, men det envisas med att öppnas igen.
Utomjordingar och småstadsliv må kännas som en lite ovanlig kombination – hur fann du inspirationen till denna berättelse?
Jag tror att besökarna hellre väljer mindre städer, det skapar inte lika mycket uppmärksamhet. Dessutom finns det mer plats att landa och göra botaniska och zoologiska undersökningar. Inspirationen bara dök upp, jag har alltid varit fascinerad av universum och frågan om vi är ensamma i kosmos. Dessutom kändes det rätt att av finalen med Fjällforsentrilogin skulle ha ett UFO-tema.
Intressant. Vad var det som gjorde att du valde Lava förlag för att ge ut din bok och hur upplever du att samarbetet fungerat?
Jag har aldrig haft några författarambitioner. Men plötsligt en dag hade jag skrivit en roman, utan någon tanke på att det skulle gå vägen, skickade jag ut manuset till några förlag. Sedan glömde jag bort allt. Men en morgon när ungarna skulle till skolan hade det börjat plinga i mejlboxen, flera var intresserade, Lava var ett av dem. Men jag hade småbarn och ett jobb att tänka på, och Lava ställde höga stilistiska krav som skulle ta lång tid att rätta till. Därför valde jag en konkurrent och var lite smånöjd med att bara ha blivit publicerad.
Men så plötsligt hade jag skrivit en ny bok Tomten kom aldrig till Fjällforsen. Den här gången var jag mer på tårna och efter ett samtal med Peter på Lava tyckte jag att det var på tiden att göra det här på riktigt.
När det sedan blev dag för Dolt under isen var det självklart att välja samma förlag.
Samarbetet med Lava har fungerar utmärkt, allra helst har det varit redaktörer som engagerat sig i berättelserna. Jag har känslan av att förlaget vill och brinner för berättande och skrivande.
Vad kul! Slutligen vill jag bara passa på att fråga om en uppföljare till boken också måhända är på gång?
Det hör av sig läsare och vill veta mer om Katinka Månstråhle och de andra. Men jag säger att berättelsen slutar med Dolt under isen, i framtiden är det nya historier som ska berättas. Men det är inte så lätt att lämna de här människorna och jag märker att deras egensinniga karaktärer följer med i de manus som jag arbetat med nu.
Men det är samma tema i mina nya projekt, science fiction, magisk realism och lömska ränksmidare i kulisserna som har dolda och mystiska motiv. Allra helst vill jag skriva slut som ingen kan förutse, en del tycker om det, andra blir irriterade.