Ingrid Wenström Lund

Skrivandet är viktigt för dig, hur kommer det sig?

Jag älskar att skriva. Egentligen är det inte mer än så: jag älskar att skriva.
Redan som barn hade jag en längtan efter att skriva. Förutom dikter och försök till historier, kunde jag skriva av faktaböcker, bara för att få skriva. Men bortsett från enstaka noveller som aldrig blev publicerade, kom de riktiga berättelserna först när jag fyllde femtiofem år. Efter det lever jag med huvudet vimlande av figurer och deras berättelser.
Det är otroligt roligt att hitta på historier. Man kan säga att jag läser en spännande bok samtidigt som jag skapar den. Men det är inte bara roligt att skriva nytt, det är också underbart att redigera. Knåda texten, uppleva det fantastiska i hur en pyttejustering kan ändra innebörden, eller hur en text lyfter av att man tar bort eller lägger till ett enda ord; göra avvägningar när det gäller liknelser och metaforer, döda ”darlings” och känna hur disciplin och kunskap om skrivandets konst och hantverk förbättras.
Utan läsare dör texten. Därför önskar jag bli läst, att människor låter sig roas av mina texter. Inget allvarligare än en stunds verklighetsflykt. Om sedan någon tycker att de fått ett nytt perspektiv av något slag, bli jag väldigt glad. För att ge nya perspektiv och insikter är ju en av historieberättandets uppgifter.

Vilken titel har den bok (de böcker) som du gett ut på Lava förlag?’

Med LAVA:s hjälp har jag givit ut Annki Larsson-trilogin, tre böcker som heter ”De som får” (2021), ”De som tar” (2022), och slutligen ”De som har” (2024).

Vad handlar den (de) om?

Trilogin handlar om Annki Larsson som levt sitt liv fram till femtioårsdagen i en smal passage mellan hemmet och arbetet, dominerad av en allt sjukare mamma som nu gått bort. En första natt med en man och ett litet arv, några aktier och en dyster stuga i Uppland, blir början på ett nytt liv.
Men det är inte bara rosor och champagne. Hon förlorar och vinner mer än bara sans och vett. Växer i tydlighet och styrka. Finner sitt mod, vänskap och kärleken.
I andra delen, ”De som tar”, tvingas Annki möta sin pojkväns före detta fru och de bekymmer hon släpar med sig, bland annat i form av ett par ryska skurkar.
Tredje delen, ”De som har”, handlar om den slutliga uppgörelsen mellan Annki och den man som lurade Annki i första boken.
Jag ville att min ”hjältinna” Annki Larsson skulle vara en igenkänningsbar person. En människa som lever sitt liv så gott hon kan utan stora åthävor. Som inte är speciellt vacker eller tjusig, inte alkoholiserad eller på avigan med samhället, utan vänlig, vettig och plikttrogen. Vad som möjligen är något mer ovanligt är att hon inte haft en sexuell relation förrän hon fyller femtio. För övrigt hade hon kunnat fortsätta det diskreta liv hon lever fram till att hon dog, lika diskret.
Men inte min Annki! Femtio fyllda börjar hon ta för sig. Hon hittar nya intressen och upptäcker att hon kan. Hon höjer sin röst, hittar sin vrede och gör det som måste göras.

Har du något nytt skrivprojekt på gång?

Första boken i en ny serie som heter ”Vapensystrar” börjar bli klar. Serien handlar om två halvsystrar som möts för första gången i vuxen ålder. Siri, huvudpersonen, är uppvuxen med en far och deras gemensamma mamma, under ytterst förmögna förhållanden. Therese, som blev bortadopterad strax efter födelsen, hade det bra i sin adoptivfamilj fram till tolv års ålder. Därefter blev hennes liv, som hon säger, ”brokigt”.
De är lika olika som napoleonbakelser och mazariner, men finner varandra när de råkar kliva in i en vapengömma.
Precis som Annki Larsson-serien, skildrar jag två kvinnor som kliver ur sin bekvämlighetszon, utvecklas, finner sitt mod, sin list, och agerar.

Hur kom du i kontakt med Lava förlag?

Det var på förslag av en av mina systrar som jag valde att skicka mitt första manus till LAVA. Och till min glädje tackade de ja.
Både första boken och andra är utgivna på deras hybridförlag, medan senaste boken har givits ut traditionellt. När jag i samband med att det var dags att skicka första manuset, tittade på andra hybridförlag, tyckte jag att LAVA:s villkor var tydliga och rimliga.

Vad har varit det viktigaste i kontakten med Lava förlag för att nå det goda slutresultatet?

Jag gillar LAVA. De gav mig chansen att bli publicerad, vilket är en av de viktigaste saker som hänt mig. De är snabba och trevliga i kontakten, de är ödmjuka inför min idé om den färdiga boken. De får mig att känna mig som en person som har något att bidra med.
Efter att ha givit ut tre böcker via LAVA, är det samlade intrycket att de, Peter Norrman, min kontakt Jimmy Sjökvist, redaktörerna, korrekturläsare och alla andra som ligger bakom utformning och helhet, arbetar hårt för manuset ska bli en bra och attraktiv produkt.