
Jessica Hellberg
I höstas släppte du boken Prinsessan Knullbar möter Krokodilen. Det är ju en väldigt speciell bok, berätta lite mer om den.
Ja, titeln i sig väcker lite uppmärksamhet kan jag tänka, och den är nog svår att gå förbi utan att bli nyfiken eller påverkad. Titeln är dock inte tagen ur luften utan har sin tydliga förklaring i boken.
Det är en självbiografi som i grund och botten handlar om min aningen krokiga resa till självläkning från sexuella övergrepp och diverse relationsbaserade trauman. Må låta tråkigt, men den är skriven på ett både underhållande och utlämnande vis.
Huvudberättelsen är om hur jag träffar Krokodilen. Det blir som en tragikomisk oromantisk inblick i hur förblindad jag var just då, trots att de röda flaggorna svajade på rad så drog jag på mig de största skygglapparna i världen och gjorde allt jag kunde för att inte förlora denna man.
Tillbakablickar till tidigare destruktiva relationer av utnyttjande, svek, sexuellt våld och otrohet väver jag parallellt in i skildringen av hur relationen till krokodilen utvecklas.
Under resan med att skriva boken kommer sakta insikterna kring varför jag hamnat i dessa situationer och jag beskriver min läkning där och då.
Boken är rå och äkta i sin berättelse, och saknar helt förskönande filter, den är stundtals tung men också fylld av mycket humor, insikter och en känsla av hopp.
Vad var motivationen som fick dig att skriva den?
Ironiskt nog var det krokodilen som uppmanade mig att skriva, men då om mina tidigare sexuella trauman. Han tyckte att min historia berörde och skulle nå ut till fler. Samtidigt som han utgav sig för att vara mannen som skulle hjälpa mig att läka. Jag började således skriva för att imponera på honom.
Nu blev inte boken det han tänkt kanske, skriver jag och skrattar samtidigt. För när jag väl började skriva blev det som en dagbok där jag skrev spaltmeter i affekt om just vår relation då hans beteende triggade mig enormt mycket. Det väckte dels upp gamla sår och minnen. Men sen var ju inte han direkt den drömprins han utgav sig för att vara. Boken har även en oväntad tvist på slutet som inte ens jag visste om när manuset lämnats in. Efter jag skrivit avtal med Lava framkommer mycket intressant information som knyter ihop hela säcken om vem krokodilen faktiskt var. Så jag fick lägga till ett helt kapitel på slutet. Som inte var med från början men är det som ger boken mycket mer tyngd. Och lite upprättelse för mig.
Jag försökte använda skrivandet som terapi just då och hade ingen aning om vad det skulle mynna ut i. Jag skrev för att ta ansvar för mina känslor och hjärnspöken och inte projicera på honom av rädsla att förstöra relationen. Då när jag inte visste bättre eller vem han var helt enkelt.
Skrivandet utvecklades under resans gång till en process där jag kunde se på mig själv ur ett annat perspektiv. Förlåta mig själv, mina föräldrar och tidigare relationer. Jag fick en djup förståelse kring varför just jag gjort de val jag gjort. Och nu kunde jag göra bättre val framöver.
Min största motivation utöver den läkning det gav mig att skriva, har varit att boken ska kunna inspirera , hjälpa och stötta andra som brottas med liknande problematik, svåra känslor och/eller relationer.
Och vad var det som fick dig att välja Lava förlag? Känner du dig nöjd?
När jag skickade in manuset till olika förlag visste jag inte vad jag skulle förvänta mig, men Lava förlag såg potentialen i berättelsen och vågade tro på den. Jag uppskattar verkligen det stöd och den vägledning jag fått från er under hela processen. Det har varit en spännande och mycket lärorik resa, och jag känner mig stolt över att samarbeta med ett förlag som vågar lyfta modiga och personliga historier.
Rekommenderas för dig























