Sophia Sjögren

Vi intervjuar Sophia Sjögren, som är aktuell med boken Allt hon någonsin önskade var att bli älskad, som kom ut på Lava i september 2024. Berätta gärna lite mer om din bok – det är ju en väldigt unik diktsamling!

Min diktsamling skildrar våld, men även livet efter att ha blivit utsatt. Hur den påverkar alla aspekter av livet och hur det har format mitt liv och vem jag är som person idag.

Boken kan tolkas som ett sökande efter kärlek. Men skrapar man lite på ytan syns även ett konstant sökande efter sorg. För det är så ringarna på vattnet kan se ut. Man lär sig att leva i smärta, lär sig att hantera den, och lär sig att tycka om den. Efterskalvet blir då ett konstant sökande efter nästa nederlag. Viljan att få sitt hjärta krossat, med viljan att ha något att gråta över. Kanske är det även ett poetiskt drag, haha. Jag läste någonstans att just författare har en större risk att uppleva hopplös kärlek, ingen aning om det stämmer eller ej! Men det finns en stark vilja av att kunna placera sin olycka på en textrad. För det är det våld gör med en människa, lämnar en med en sorg som aldrig riktigt vill försvinna.

Boken kom till under sommaren 2023, strax efter att jag hade tagit studenten. Jag har skrivit poesi under en längre tid, men aldrig vågat visa upp den för världen. Det var under en övning i poetry slam i skolan som min svensklärare uppmanade mig att satsa på poesin. Det sista hon sa innan vi skiljdes åt var just “skicka mig första exet, inte om, utan när du släpper din första diktsamling.” Därefter följde månader av skrivande. Skrivandet har blivit mitt sätt att ge livet mening, jag kan inte tänka mig ett liv utan poesin.

Var hämtade du inspirationen till dessa gripande texter?

Jag hittade min inspiration av verkliga händelser i mitt liv. Något som är både fantastiskt men samtidigt utmanande. Det finns en väldigt mänsklig autencitet i självbiografisk poesi, men även en integritet som går förlorad. Men för att uppnå en så pass rå och skör poesi som möjligt är jag beredd att uppoffra det.

Poesin har varit min allra käraste vän i många år, men det tog lång tid innan jag ens vågade dela med mig av den. Boken var först bara tänkt att delas med vänner, för att ge större förståelse för mitt liv och vem jag är. Jag har nämligen alltid varit mycket bättre på att formulera mig i text. Jag tror verkligen att boken kan vara viktig för människor som har någon i sin närhet som blivit utsatt för någon typ av våld eller/ och ångest. Jag tror att den kan bringa insikt och förståelse.

Intressant! Varför valde du Lava för att ge ut din bok? Och hur har samarbetet fungerat?

Samarbetet har fungerat otroligt bra, och jag är så nöjd med slutresultatet. Att ge ut sin debut är både svårt och läskigt, men Lava gav mig chansen att vara delaktig från början till slut vilket jag kände mig väldigt trygg med. Det var en dröm som gick i uppfyllelse och ett första steg i min karriär som poet och författare. Jag kommer alltid att vara otroligt tacksam till Lava förlag som gav mig denna chansen.

Vad roligt att höra. Och slutligen – har du kanske några bra tips till andra aspirerande författare?

Skriv för att du vill skriva, utan fokus på slutprodukten. Och var inte rädd, skriv det du är allra räddast att erkänna. För det är just då- i det ögonblicket- som poesin är som allra bäst! Rå och skör och mänsklig, vacker. Och självklart: läs läs läs! Richard  Sikens bok ”Crush” är något av det vackraste jag läst, den tar jag med mig överallt och har blivit en stor stilistisk inspiration till boken jag jobbar på just nu!